That´s life...
Ibland önskar jag att jag att allt var som förut, för länge sen. När man inte behövde tänka så jävla mycket! När allt bara var bra ändå! Skulle ge vad som helst för att vara tillbaka då. Nån gång typ när jag var ihop med Simon, eller nej, precis innan. Missförstå mig inte, jag älskar Elliot mest i hela världen, men på den tiden var jag så jävla lättroad och så jävla korkad. Okej, att vara korkad är inte bra, men jag mådde bättre då, i alla fall periodvis. Jag mådde bra, och då tänkte jag inte så mycket mer på det. Alla kvällar hemma hos Signe, alla grillkvällar som man då tyckte var helt galna, alla samtal man tyckte var så jävla djupa. Jag har vuxit upp, jag har förstått. Man har bara en chans, sumpar jag skolan nu, sumpar jag den för alltid, allt bliv så jävla tydligt! Och jag hatar det. Jag önskar att jag var tillbaka på festerna på den tiden, det hände så jävla mycket, och man sårade ingen. Nu mår jag bra, men jag funderar så jävla mycket inför allt jag ska göra. "Är det värt det?" "Finns det inget bättre sätt?" Nej det gör det inte, och face it Mathilda, inget du gör kommer spela någon roll för nån annan, bara för dig själv. Då trodde man att alla brydde sig om vad jag gjorde, men nej, varför skulle dem? Ingen som jag inte känner bryr sig, inte ens mina vänner bryr sig hur det går för mig tillslut. Vi är kanske tajta nu, men allt tar slut, det lärde jag mig med Tindra. Allt tar slut hur tajta man än är. Hur jävla mycket man än älskar varandra så skiter det sig ändå tillslut. Och man försöker att inte såra nån, men det går inte. Det är alltid nån som skickar ett sms och frågar varför man gjorde som man gjorde, om man inte kunde hållit käften. Som säger att den blev jävligt ledsen. Och då känner man sig så jävla dum. Det gör ondare att såra än att bli sårad helt enkelt, och ändå går det inte att undvika. Förut skulle jag inte ha brytt mig, som den idiot jag var då. Hellre idiot och lycklig än smart och olycklig. Kanske inte. Just nu känns det så i alla fall...
/mathilda
Kommentarer
Postat av: Helena
Ja, det känns sådär ibland. Men fortsätt, det löser sig jag lovar! Väldigt fintskrivet också! :)
Älskar er blogg! ♥
Trackback
